En flicka och hennes morfar

 

Flickan, som inte alls är någon flicka längre, anlitar mig för att hon har känt sin morfars närvaro upprepade gånger den senaste tiden.

Det är ungefär tjugo år sedan, då hon var i fyrtioårsåldern, som hennes morfar gick ur tiden. Hon har känt hans närvaro tidigare, och nu har han kommit flera gånger de senaste två veckorna.

Vill han säga henne något?

Vad, i så fall?

Mormor lämnade jorden tjugo år före morfar, har de någon kontakt med varandra nu?

De frågorna har jag med mig in i kommunikationen, där jag för övrigt ska ta emot det som vill bli sagt.

Texten är helt oredigerad, nedskriven så som allt var:

 

 

"Jag hör ett sorl av röster. Ser en grupp människor. De har väntat på att ni två skulle mötas.

Jag tänker först att jag behöver veta vem som är just din morfar. Men, det blir en högtidlig öppning. Som en ceremoni, nästan. Alla har samlats. Är släktingar, människor som har en koppling till dig.

De skingras, för att släppa fram den här gestalten, som är din morfar.

Han ser mig rakt in i ögonen. Är en mycket ljus gestalt. Ljus, blond, ljusa ögon. Vänlig, stillsam. Har en mycket viktig roll för den här gruppen, som är stor. Han utstrålar en underbar trygghet. Ett stillsamt leende. En person, som har haft den här rollen på jorden, också, får jag veta. Får en känsla av att det kan ha varit så i hans arbete. Att han spred en underbar trygghet. Människor litade på honom. Drogs till honom. 

Sökte hans närvaro. (Hjälp av något slag?)

Känns hur han självklart har fått den rollen, nu också. Alla litar på honom.

Han hjälper andra, nu också.

Har vuxit i den rollen.

Har haft den i flera liv, på olika sätt.

Han är i samma grupp, som din mormor.

Men de har en annan slags relation.

Hon hjälper honom i hans arbete.

Har varit så också tidigare.

Var ett led i detta, när de kom att bli dina viktigaste människor.

De visste redan innan du kom, att det var en av deras uppgifter. Att ta hand om dig själsligt, och även på ett mera fysiskt plan.

 

Du finns med dem redan nu. Har en plats.

Den dag du går över till andra sidan, kommer de att ta emot dig. Inte bara de, utan hela den här själsgruppen. Den första du kommer att få möta, är din morfar.

Han kommer att ta emot dig, så som han visade sig idag.

Detta är främsta skälet till att jag skulle komma in i det hela. Ta emot ett Budskap att du aldrig ska rädas det vi kallar döden. Du är hela tiden observerad. Kommer att vara så, att han visar sig på olika sätt för dig. För att du ska vara medveten om hans närvaro.

 

Du ska leva ditt jordeliv, på det allra högsta, bästa sätt du kan. Vandra Livsresan fylld av mod. Veta att du alltid har hjälp och vägledning. Men, att du ska avstå från att lämna över dina frågor, vägval, bekymmer på någon annan.

Hela tiden ha i minnet att du har precis den Livsresa du har kommit hit för att ha.

Du fick just den jordetid du skulle ha tillsammans med din morfar. Han gav dig all den trygghet, värme och det mod du behövde, för att på ett bra sätt fortsätta vandringen på egen hand.

Skulle du råka ut för något, som står utanför din makt att klara, så finns han där. Inte alltid i sin egen gestalt. Kan komma hjälp från oväntade håll. Men han har alltid ett finger med i spelet. Han håller alltid ett vakande öga över dig.

Det är en av de uppgifter han har i den parallella verklighet, där han befinner sig.

Och bland de andra i själsgruppen har din mormor också en roll.

"Sekreterare" är det ord som kommer för mig om och om igen. Också när det gäller hennes jordaresa. Då, när hon och din morfar var tillsammans. Men jag tror, att det är ett lite snävt, missvisande begrepp. Är inte så, att hon är en bifigur, eller har en underordnad roll. Hon är precis som han, en trygg, självständig, kompetent människa.

Visste vad som var hennes uppgift då, vet vad som är hennes uppgift nu.

Som jag sa i början, har de vuxit i sina uppgifter. Har ett annat förhållande till varandra.

Och, hela tiden finns de där för dig."

 

 

Där stängs kommunikationen av. Det som ska sägas, har blivit sagt.

Min uppdragsgivare och jag har under genomgången hjälpts åt att klargöra, kommentera, utveckla det hela.

Jag är tacksam mot henne, som gav mig förtroendet, och som tillät mig att använda den så här för att dela med mig till fler.