Sammanfattning av Önskekursen 26 mars -22

 

Inledningsvis läste jag första sidan ur ”Simon och ekarna” av Marianne Fredriksson. Syftet var att sätta ljuset på det många upplevt. Hur vi, någonstans när vi är på väg att lämna barndomen, stänger en dörr till det magiska, till miraklen.

   Så småningom, ofta långt senare, börjar vi se oss omkring efter det glömda, gömda, förlorade. Vi söker … vi finner. Bara vi vill tillräckligt mycket.

  

För att öppna oss för det jag brukar kalla Vårt Högre Jag, gjorde vi en kort övning, där en kraftfull våg fick svepa genom oss från hjässan, där kronchakrat har sin plats, ner till Moder Jord. Med fötterna stadigt förankrade i golvet och ryggen rak, fick andetagen vara djupa medan vågen med all dess kraft böljade fram och tillbaka, tre gånger mellan hjässa och fötter.

  

Så följde en meditation, vilket en av deltagarna önskat. Den blev ganska lång, mätt i jordatid. Jag guidade lätt och varsamt. Släpp tankarna … lyssna inåt/uppåt …fokusera på andningen.

   Så småningom ledde jag försiktigt deltagarna tillbaka till här och nu.

   Nu följde en omfattande genomgång av meditationen, där var och en fick berätta så mycket hon ville, eller inte berätta alls.

   I mina kurser finns aldrig något måste att dela med sig av det man upplever i de olika övningarna. Kanske vill man spara allt inom sig själv.

 

Fika!!!

   Kakor, väldigt många, väldigt goda.

   Vi hjälptes åt att duka fram och duka av. Nödvändigt, förstås, men också ett bra sätt att landa på jorden en stund. Viktigt med en ram. En början, ett slut.

 

Så följde en tolkning av en dröm, som en av deltagarna nyligen drömt och hennes önskan var att få hjälp att tyda de budskap som kändes svårbegripliga.

När hon berättat drömmen, gick alla på samma sätt som i meditationen förut inåt i en kontakt med sina Högre Jag. Det antecknades flitigt.

   Länge och noggrant gick vi igenom det som visat sig …

   Färgen blå … halschakrat – kommunikation, sa någon.

   Brunt … som jorden. En brun häst.

   Möss, som ska matas i mörkret.

   Segergest på hästryggen.

   Att få hjälp med att analysera en dröm ger drömmaren nya infallsvinklar.

 

Det sista temat var mera omfattande, vidare. En av deltagarna hade en del frågor och funderingar, som hon ville ha svar på, eller i varje fall få belysta.

   Budskapen, hur finner man dem?

   Hur vet man vad som verkligen är ett budskap?

   Och, hur gör man för att läsa djurens tankar?

   Hur stänger man av egot?

   Hur lyssnar man inåt i sig själv?

Det här temat hade räckt för en egen kurs! Minst! Vi nosade lite här, lite där.

 

Någonstans däremellan hann vi också med en övning, där var och en fick arbeta sig fram till svaret på vad som är viktigast i hennes liv just nu.

   En övning, som kan göras då och då. Sätter ljuset på de förändringar, som sker under livets gång. Det som var viktigast i går, kan ha fått ge plats åt något annat i dag, och något annat, som förbereds av Vårt Högre Jag, kommer att visa sig längre fram.

 

Dagen efter kursen fick jag ett mail …

”Tack för en toppenbra och intressant kurs! Nu längtar jag till nästa gång.

Jag tyckte väldigt mycket om kursen och fick med mig så mycket att fundera över. I bilen hem hade jag tid att reflektera, och resan hem gick oväntat snabbt. Hoppas vi ses snart igen.”/Gunnel.

Ur mitt svar:

”Mina tankar började redan på hemvägen röra sig kring ”nästa gång”.

 

Ännu ett mail …

”Tack för en jättetrevlig eftermiddag i lördags! En fin grupp tyckte jag att det var. Så glad att jag kunde komma. Jag längtar efter nästa kursdag! Tycker att vi hann med väldigt mycket med både samtal och övningar.”/Maria.

I mitt svar skriver jag bl.a.:

”Jag känner att det kommer ännu en Önskekurs inom ett par månader. Alltså inte en repris på något sätt, utan mera att så här ska upplägget av mina kurser vara för närvarande. Telepatisk kommunikation ska förstås vara navet, och så får önskningarna komma, och min vägledning får ta hand om resten.”

 

Med glädje tänker jag på den här eftermiddagen och på dem som deltog.

Med tacksamhet tänker jag på den vägledning jag alltid får av dem jag kallar mina Hjälpare. I himmelen och på jorden.

 

 

Och, som alltid, ett stort och varmt tack till Lili, som låter mig hålla mina kurser i vackra GalleriLi.