Ursprungligen är detta en dröm, som jag fått berättad av en man vars drömmar är synnerligen bildrika.

Jag har använt berättelsen som en introduktion vid meditationsträffar.

Nu är det din tur.

Sätt dig tillrätta.

Läs långsamt.

 

Mannen, ormen och hallonen.

 

Det går en man på en väg.

Det är sommar.

Det är mitt på dagen, solen skiner och det är mycket varmt.

Mannen är klädd i shorts, blåa som himlen, och en t-shirt.

Han går på höger sida, ute på vägkanten. Där är det grus, men själva vägen är asfalterad.

Han befinner sig just nu i en ganska brant uppförsbacke. Alldeles bredvid sig har han ett dike, och på andra sidan diket växer hasselbuskar och ormbunkar. En bit bakom dem finns större träd, mest tallar. Nedanför en slänt, strax bakom tallarna, ligger en sjö och glittrar lockande.

Mannen kastar en blick ditåt, medan han traskar på uppför backen.

Så får han syn på något annat, som fångar hans uppmärksamhet:

Bakom buskarna och ormbunkarna skymtar något rött. Hallon! Mogna, saftiga hallon. Många!

Mannen, som är både varm och törstig, känner hur det vattnas i munnen. Han tvekar inte, utan tar genast ett kliv över diket. Först då, när han står på den lilla stigen som finns där, märker han att han är barfota.

På stigen ligger en huggorm och väntar. Den har till uppgift att visa mannen vägen.

När de kommer fram, ser sig mannen förvånad omkring.

Hallonen är försvunna!

Huggormen ringlar tyst iväg, på ormars vis.

 

Nu kan du blunda.

Stanna kvar på stigen en stund.

Vad händer med mannen, ormen och hallonen?

Vad händer med dig?